”Mansdominans i melodifestivalen.” Så löd rubrikerna förra året, då den skeva könsfördelningen bland både artister och upphovspersoner skapade diskussion. Då intervjuade vi Thomas Hall som lovade bättring, och i juni kom beskedet: 2014 skulle bli kvinnornas år. Melodifestivalledningen skickade ut ett pressmeddelande om ”en satsning på fler kvinnliga upphovsmän” och målet var att tävlingen inte ska vara sämre än branschsnittet. Jämställd festival har granskat satsningen och upptäckt en hel del brister i Melodifestivalens jämställdhetsarbete.
Endast två av de trettiotvå bidragen i förra årets tävling var skrivna av kvinnor i majoritet. Det innebär 9 % kvinnor. Så vilket mål hade melodifestivalledningen satt för årets tävling?
”I branchföreningen STIM är 20 % av medlemmarna kvinnor och Melodifestivalen vill inte vara sämre. Därmed ska minst 20 % av bidragen utvalda av urvalsjuryn ur Ordinarie tävling ha en eller flera kvinnliga upphovsmän.”
Så skrev de i sitt pressmeddelande. Senare bestämdes att kravet skulle gälla samtliga bidrag, det vill säga inte bara ordinarie tävling. Det krävs alltså ”en eller flera kvinnliga upphovsmän”, till skillnad från när Jämställd festival räknar, då det krävs en majoritet. Med det sättet att räkna var de uppe i 28 % redan förra året. Året innan dess 41 %. Hur kommer det sig då att de satt målet så lågt, vilket ansvar tycker de själva att de har för den skeva könsfördelningen och kommer de att höja målet inför nästa år om de lyckas i årets tävling? Vi ringde upp festivalgeneralen Christer Björkman för att ställa lite frågor.
Foto: Johan Paulin/SVT
Nu vill vi veta varför det finns en underrepresentation av kvinnor.
– Vi har ju noterat under lång tid att det är en underrepresentation av kvinnliga upphovsmän i vår tävling, och vi har uppmärksammat det tidigare. 2005 dedikerade vi en av ‘jokerplatserna’ till en särskilt tävling för kvinnor som Nanne Grönwall och Ingela Forsman vann med ‘Håll om mig’ som ju sedan blev en stor hit. Sen dess har vi tittat på hur det varit och det har varit hyffsat, men nu vill vi veta varför det finns en underrepresentation av kvinnor, berättade Björkman.
Hur kommer det sig då att ni valde ett så lågt mål, trots att ni redan uppnått det i tidigare tävlingar?
- Målet är förstås oerhört mycket högre, men eftersom vi ser att det är ett branschproblem så vill vi förhålla oss till det. Vi vill sätta ett mål som vi kan lyckas med. Att gå ut och måla en bild som inte finns, det kan vi inte göra heller.
Här syftar Björkman på könsfördelningen i musikföreningen STIM, och vi undrar då hur han ser på public service-ansvaret när det gäller de här frågorna. I SVT:s uppdragsbeskrivning står att ”programverksamheten ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”. Björkman menar dock att problemet med den skeva könsfördelningen börjar tidigare.
– När vi gör Lilla Melodifestivalen märker vi att där är tvärtom – 80 procent av deltagarna är tjejer. Vad händer sen, i de övre tonåren? Vad gör att killarna fortsätter och tjejerna kliver tillbaka? Det enda vi kan göra är att säga hur det ser ut. Det är inte bara vårt ansvar som TV-program, men vi vill i alla fall påminna människor om det. Det är som sagt ett branschproblem.
Så hur ska problemet lösas? Ett av de argument vi i Jämställd festival brukar använda är vikten av förebilder. Vi minns förra årets Twitterdisskussioner där föräldrar berättade om hur deras barn reagerat på den skeva könsfördelningen.
Björkman instämmer i att förebilder är viktigt och ger som förslag att låta till exempel Molly Zandén åka ut på skolorna för att föreläsa och inspirera unga tjejer. Samtidigt tror han inte på att det skulle vara svårare för tjejer att ta sig fram.
Jag tror inte att det är mer svårframkomligt för kvinnor i musikbranschen.
Melodifestivalen vill alltså ”inte vara sämre än branschstandarden”, det är därför de satt det låga målet på 20 %. Men hur kommer det sig då att de nöjer sig med en kvinna på varje bidrag? Varför räknar de inte som vi gör eller genom att till exempel räkna ut den totala andelen kvinnor bland upphovspersonerna? Om syftet är att hålla samma nivå som STIM borde detta ge en rättvisare bild av könsfördelningen bland upphovspersonerna. Av den frågan tycktes Björkman bli en aning provocerad.
- Det där var väldigt hardcore. Vi gör det vi kan och vi är precis i början av vårt arbete. Jag kan inte riktigt ta ansvar för matematiska principer och jag kan inte ta ansvar över att det är fel i en bransch. Vi har bara positiva intentioner, och vi gör verkligen bara det vi kan. Jag tror inte det spelar någon roll hur vi räknar.
En kvinna per bidrag är det alltså som gäller, oavsett om antalet upphovspersoner för ett bidrag är just en person eller om det är sju personer som skrivit bidraget. Och precis som väntat så klarade Melodifestivalen målet även i år. 44 % av bidragen har minst en upphovsperson som är kvinna. Om en däremot räknar det totala antalet upphovspersoner så är det bara 19 % av personerna kvinnor, vilket ju faktiskt är en aning sämre än STIM och branschsnittet.
Så hur ser Björkman och Melodifestivalen på nästa år, kommer de att sätta ett högre mål då?
Jag skulle säga att vi höjer vårt mål redan till nästa år, med fem procent. Det här arbetet slutar inte än.
Vi kan inte annat än hålla med festivalgeneralen, och vi tänker följa med under årets festivalturné för att se till att arbetet verkligen hålls igång. Vill ni hjälpa till?
1. Ladda ner en skylt och skriv ut, eller skriv ditt eget budskap på ett papper.
2. Fota dig själv med skylten.
3. Ladda upp på Twitter/instagram eller skicka till oss så laddar vi upp.
4. Använd hashtaggen #jamstalldmello
Kristina Wicksell